Vi förhåller oss lite olika till döden. Jag hör dem som inte alls
vill prata om döden och jag hör dem som pratar om den hela tiden.
Klart är att tankarna om döendet ligger djupt begravna (!) i det
kulturella tänket. Även i det sekulariserade Sverige märks närvaron
av ett gammalt religiöst kulturellt raster i dessa tankar.
När vi pratar om döden är det vanligt att religiösa tabun och
rädslor skiner igenom. Detta märks inte minst när människor ska ta
ställning till donationer av organ, de alternativ som finns och ska väljas, vad som ska hända med våra kroppar när vi dör och hur
vi reagerar på dessa alternativ. "Jag vill dela på askan från min
döda mor, hälften ska begravas här och hälften där".
Föga förvånande är frågor om döden en väldigt komplicerad
kulturell fråga också...
Äta upp eller bränna de döda
Dareios, som under antiken var kung över Persien, fascinerades av den stora variationen mellan olika kulturer som han mötte under sina resor. Han hade exempelvis upptäckt att kallatierna (en indisk stam) hade för vana att äta sina döda föräldrars kroppar. Så gjorde naturligtvis inte grekerna – grekerna använde sig av kremering och betraktade likbålet som det naturliga och passande sättet att ta hand om de döda. [/—/] [Han samlade] en dag några ·greker som råkade befinna sig vid hans hov, och frågade vad som skulle krävas för att de skulle äta sina döda föräldrars kroppar. De blev chockade, precis som Dareios visste att de skulle bli, och svarade att ingen summa pengar skulle kunna förmå dem att göra någonting sådant. Därefter kallade Dareios in några kallatier och frågade vad som skulle krävas för att de skulle bränna sina döda föräldrars kroppar. Kallatierna blev förfärade och sa åt Dareios att inte ens nämna något så fasansfullt.
Denna historia, som återberättas av Herodotos i verket Herodotos historia, illustrerar en återkommande tanke […]: att olika kulturer har olika moralkoder. Det som en grupp anser vara rätt kan te sig fullkomligt motbjudande för medlemmarna av en annan grupp, och vice versa. Ska man äta upp de dödas kroppar eller ska man bränna dem? (Ur Rachels och Rachels Rätt och fel – introduktion till moralfilosofi, 2010)
XXXI: Brännas eller begravas
Min man dog för några år sedan och när det var dags för begravning blev jag ställd inför frågor som jag inte var beredd på. Det var stora frågor, svåra frågor som inte bara var känsliga utan också lade ett väldigt stort ansvar på mig. Det som jag tyckte var extra jobbigt var att berätta det för mina barn. Hur förklarar man för sina barn att man går och funderar på om deras pappa ska kremeras eller jordfästas ”hel”? Jag gick länge och grubblade på denna fråga och till slut beslöt jag att låta dem vara med när vi diskuterade med svärföräldrarna och syskonen. När jag ställde frågan gick min ena son, som då var nio år gammal iväg och hämtade ett kuvert på vilket han skrev: ”brännas eller begravas”. Sedan gick han och frågade runt: ”Farmor vad röstar du, brännas eller begravas?”
1) Kremering en eldfängd fråga i Kina
Kommunistpartiet försöker skydda mark och träd genom att förbjuda kistbegravningar. Men det möter envist motstånd på landsbygden där en del hellre dör än kremeras. Wu Dawang återvände från bymötet och berättade för sin åldrande far att myndigheterna beslutat att beslagta kistor i byn som ett led i politiken att öka andelen kremeringar: Som många andra på landsbygden hade fadern redan köpt sin kista och den stod redo i hemmet den dagen han skulle gå bort. En timme senare hade den åldrande fadern hängt sig från ett träd. Han var en av sex gamlingar i Anhuiprovinsen som valde att begå självmord för att hinna få kistbegravning innan kremeringsregeln började gälla. (Svenska Dagbladet 2 april 2015)
2) Katolik får inte dela askan i två gravar
(Härnösand Allehanda den 2 oktober 2004)
Buddist eller hindu hade gått bra. Men eftersom mamman var katolik får inte askan delas till två gravar, en i Polen och en i Västernorrland. Länsstyrelsen avslår önskan från de efterlevande barnen som nu vänder sig till länsrätten för att få rätt.
3) Länsrätten ger klartecken till delning av aska efter avliden
(Kvällsposten 17 mars 2005)
Ett föräldrapar i Landskrona har fått klartecken från länsrätten till att sprida askan efter parets avlidne son på två olika ställen. Länsstyrelsen har tidigare försökt stoppa delningen av askan, men föräldrarna överklagade. Deras vuxne son hade uttryckt som sin sista vilja att han ville kremeras och att askan skulle spridas dels på morfaderns begravningsplats i Stockholm, dels på farföräldrarnas i Finland.
4) Länsrätten säger ja till delning av aska
(Östgöta Correspondenten 15 juli 2005)
En man i Linköping får begravas i två länder, efter ett beslut i länsrätten. Mannen hade som sista önskan att kremeras och att askan skulle delas upp och begravas i två länder – i Sverige och i hans ursprungliga hemland Chile. Länsstyrelsen sa dock nej till familjens önskan. Men nu ställer sig länsrätten på familjens sida och anser att det finns synnerliga skäl för att askan ska delas.
5) Får inte dela sin sons aska
(DN den 30 dec 2007)
Nu har också Europadomstolen sagt sitt. Även den nekar ett föräldrapar i Skåne att dela sin sons aska. Mannen dog för tre år sedan och ville bli kremerad. Askan skulle sedan spridas över morfaderns gravplats i Stockholm och på farföräldrarnas grav i Finland, skriver Helsingborgs Dagblad. (Ur Helsingborgs Dagblad den 30 dec 2007)
6) Död mans aska får delas i två delar
(Ur Mitti Stockholm den 22 juni 2013)
Mannens sista önskan var att askan efter honom skulle placeras i både Schweiz, och i Solna minneslund. Efter en lång kamp har familjen nu fått rätt i kammarrätten.
Begravningsförordningen (1990:1147)
Delning av aska efter avliden
Enligt 31 § begravningsförordningen (1990:1147) får askan efter en
avliden delas, om länsstyrelsen ger tillstånd till det. Ett sådant
tillstånd får ges endast om
1. det finns synnerliga skäl för det,
2. en del av askan ska gravsättas utomlands, och
3. det är uppenbart att man kommer att hantera askan på ett pietetsfullt sätt.
Motion 2005/06:K424: Delning av aska
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring i
begravningslagstiftningen så att delning av aska blir möjlig.
*En del har tankar om att återanvända…
7) Döda ska värma hus i Halmstad
(Ur Aftonbladet den 16 december 2008)
”Det här är endast miljötänk”
”Den enes död. Den andres glöd.”
I Halmstad kan kremeringsugnarna snart kopplas till fjärrvärmenätet. Halmstads kyrkogårds-förvaltning undersöker just nu möjligheterna att använda den värme som uppstår när döda kremeras.
– Till en början ska vi värma våra egna lokaler, men förhoppningsvis kan vi koppla in det på fjärrvärmenätet i framtiden, säger kyrkogårdschefen Lennart Andersson.
8) Göteborg Energi vill inte ha värme från krematorier
(Expressen den 20 maj 2008)
FAKTA
Krematorier Ett tiotal krematorier i landet är anslutna till fjärrvärmenät. Borås och Vänersborg var pionjärer och anslöt sig för cirka tio år sedan. En etisk debatt blossade upp, som dock tystnade snart. Därefter har Skövde och Trollhättan följt efter. Liksom Ängelholm och Stockholm med flera.
Flera krematorier i Västsverige värmer bostäder. I Göteborg var anslutning till fjärrvärmen också på gång. Kyrkoförvaltningen ville. Biskopen sa ja. Men Göteborgs energi sa nej.
– Vi ville inte väcka anstöt, säger Bengt-Göran Dalman, affärsområdeschef.
Därför pumpas spillvärme rakt ut i luften från krematoriet i Kviberg, till ingen nytta. Ugnarna driver den egna anläggningen. Men har gott om energi över till bostäder. Särskilt mellan maj och september.
– Då behöver vi bara energi till lite varmvatten, säger Håkan Junfors, driftchef för begravning och teknik i kyrkogårdsförvaltningen.
Han räknar med att det slösas energi värt omkring 300 000 kronor årligen. […] Men att värme från döda människor skulle gå till bostäder kunde bli stötande tyckte Göteborgs Energi. Och sa nej. […] Trots att biskopen inte såg några etiska religiösa hinder.
– Det var en svår fråga. En avvägning mellan att få ganska lite energi och den anstöt det kunde väcka. Alla kanske inte skulle tycka att det var riktigt och rätt, säger Bengt-Göran Dalman.
9) Krematorium ska värma pool
(News.com den 26 januari 2011)
Överskottsvärmen från stadens krematorium och värma swimmingpoolen på Abbey Stadium. Kommunpolitiker i den lilla staden vill spara pengar. Därför föreslår de att ta överskottsvärmen från det lokala krematoriet och värma stadens badhus.
– Kommunen är angelägen om att minska koldioxidutsläppen. Nu försvinner värmen rakt ut i atmosfären, säger en talesperson för kommunen till News.com.
Men förslaget får skarp kritik av facket som kräver en ursäkt av politikerna.
– Förslaget är sjukt och en förolämpning mot invånarna. Jag uppmanar kommunen att be om ursäkt till invånarna för ett kränkande och okänsligt förslag, säger Roger McKenzie.
10) Få evigt liv – som smycke
(Göteborgsposten den 9 december 2014)
För allt fler företag i bland annat Schweiz och Holland erbjuder sig att förvandla askan efter dig, eller dina nära och kära, till en gnistrande diamant. Ett minne för livet som prydnad på exempelvis en ring på fingret. Det facila priset varierar. Mellan 27 000 och 154 000 kronor får du betala, beroende på hur stor sten du vill ha. För pengarna utvinner företaget kolet ur askan samt hettar upp och omvandlar det till grafit som sedan pressas samman till en, förhoppningsvis, glimrande sten. Ju större mängd av grundämnet bor som finns i askan, desto blåare uppges stenen bli.